Med ordet som vapen

RFSLFoto: Lars Nordborg, 1989

Lars Nordborg minns vännen Nils Weijdegård

I somras avled Nils Weijdegård efter en längre tids sjukdom. Nu i höst samlades släkt och vänner för en minnesstund i Sjömanskyrkan i Göteborg och vi var många som kom dit för att minnas och hedra honom.

Nils och jag träffades första gången sommaren 1980 på RFSL Göteborgs gamla lokal på Pusterviksgatan 9. Han arbetade då som lärare på Sunderbyns folkhögskola och var på tillfälligt besök i Göteborg.

Gayradion hade startat sina sändningar tidigare det året och Nils blev genast intresserad. Han återvände till Norrland och så i mars 1981 damp det ner en kassett från honom med en intervju han hade gjort med författaren Folke Antonsson och hans partner Roger Johansson. De hade blivit ”kändisar” efter att ha varit med i radio- och TV-program och berättat om sitt liv tillsammans och om den kamp de fick utkämpa mot trångsyntheten i dåtidens Norrland. Detta blev Nils första bidrag till Gayradion. Senare det året fick han ett lärarjobb i Partille, flyttade ner och anslöt sig snart till radiogruppen där han sedan kom att vara aktiv ända fram tills radion lades ner 2001.

Nils och jag gjorde flera resor tillsammans i Europa under 80-talet och jag lärde mig verkligen att uppskatta honom som person. Han var alltid kunnig och insatt i det han pratade om och skarp i tanke och analys men han kunde också bli otålig och var ingen större vän av kallprat.

Integritet hade han men samtidigt också en befriande självdistans. Han skrattade gärna och inte minst åt sig själv när han berättade om de dråpliga situationer han ibland försatte sig i. Hans skratt var så härligt!

Det jag mest beundrade hos Nils var hans starka, självklara engagemang för det han trodde på. För honom var det nästan en plikt att ta upp kampen mot de orättvisor och det förtryck som han såg och han blev tidigt aktivist inom vänsterrörelsen långt innan han började engagera sig i RFSL.

Nils var en sann idealist och det han gjorde var inte för sin egen skull utan för något större. Han ville bidra till att göra världen lite bättre om det nu var genom att politiskt försöka påverka utvecklingen i samhället eller genom att stärka en HBTQ-person som ännu inte hade kommit ut.

Nils blev snabbt en flitig medarbetare i Gayradion. Om vi behövde en tekniker kunde vi ringa Nils men allra helst ville han sitta bakom mikrofonen och recensera kultur, diskutera sådant som berörde oss homosexuella och dela med sig av sina tankar och känslor. Han var en sann folkbildare och när han var med i sändning kunde man alltid känna sig trygg. Det var först efter ett tag som han berättade att han egentligen hade velat bli journalist och i mångt och mycket var han det även om han inte hade den formella utbildningen.

I oktober 1989 åkte Nils ner till Köpenhamn för att bevaka ceremonin då två män för första gången skulle ingå ett homosexuellt partnerskap. Vår reportagebandspelare var inte tillgänglig och Nils gick då och köpte en ny för egna pengar för att kunna förmedla händelsen till gayradions lyssnare. Samma bandspelare använde han senare samma år i Berlin då han rapporterade från nyårsfirandet på stan och på gayklubbar i den stad som precis hade enats.

Sin största insats för gayrörelsen gjorde nog Nils genom sitt arbete som skribent. Han ingick i redaktionen för RFSLs tidning Kom Ut! under många år och skrev även för flera andra publikationer, till exempel för Lambda Nordica. Han var en skicklig stilist och hans penna var vass. Det var nog en och annan ”kulturperson” som bävade inför hans recensioner.

År 1990 tilldelades Nils RFSL Göteborgs hederspris för sitt arbete inom gaymedia.

Nils samhällsengagemang sträckte sig långt utanför det rent politiska. Efter pensioneringen satt han under flera år som nämndeman i tingsrätten och var därefter medborgarvittne vid häktet på polishuset. Han hade normalt tidiga nattvanor men det hindrade honom inte från att vara på plats hela nätter för att se till att omhändertagna fick en korrekt och värdig behandling.

Nils ville jobba för en bättre värld och jag är helt övertygad om att den har blivit det tack vare honom.

Tack Nils!

/ Lars Nordborg

För er som vill lära känna Nils lite mer